Mr Outlaw i exil

Det har varit tyst på bloggen i veckan. Det har sin mycket naturliga, men ack så banala förklaring... jag har varit på konferaaaaaaans.
Fint som snus. Mr Outlaw och 500 andra kommunalanställda på ett och samma ställe. Hade man bombat anläggningen så hade skattekassan drygats ut något oerhört i dessa svångremstider.
Jag ska inte förneka att tanken slog mig när inbjudan kom. Men efter att ha detaljstuderat deltagarlistan insåg jag att detta sannolikt inte var arbetsgivarens primära syfte. Det fanns för mycket "nyckelpersoner" med. Fan vet varför undertecknad blev inbjuden.

I alla fula fall; temat för konferaaaaaaansen är än idag oklart, med sannolikt skulle det vara någon form av inspirationskör. En kick-off som de säger i verkligheten.

Döm därför av min förvåning när en av föreläsningarna titulerades "Våga säga nej".
Man undrar onekligen hur personalchefen resonerade när höga vederbörande bokade denna vecka med kommunens bästa för ögonen.

Att snacka faran med att ro när skutan sjunker är för kommunalare detsamma som att predika för en frälst församling.
Denna samling människor som intialt lämnar bromsspår efter sig i alla lägen var närmast i trance efter denna, för konferaaaaaaaaansen sista, föreläsning.
Vi snackar väckelsemöte av stora mått. Hallelujastämning och tungomål. Känslan av ett med världen. En högre grad av förståelse. En insikt av att man är på rätt väg.

Fatta snöbollseffekten av denna inspirationsvecka när folk ska redogöra för highlights från veckan.
Det är sällan man har längtat så mycket till måndagen.
Stilstudie kommer.