måndag 23 november 2009

Ctrl, Alt, Delete

Idag i korridoren:
”Hallå. Är det någon som vet vad man gör om man får en varning om att det minsta virtuella minnet är för lågt?”
[Virtuell = icke verklig]

I Mr Outlaws huvud: ”Ööööh. Testa livet utanför kommunhuset?”
Bara ett förslag liksom.

torsdag 19 november 2009

Teknikens under

Vi har fått en ny IT-chef. Yep.
Som står i bjärt kontrast till vår föregående (foppatofflor, flottigt hår och konstant med kaksmulor i skägget).
Den här snubben tillhör Staël von Holstein-klanen. Fast i glesbygdstappning då. Kostym. Backslick. Och med en slips vars knut avslöjar att den knöts av hans morsa till hans examensdag 1984 för den är i princip knappnålsstor.

Frågan alla ställer sig just nu är om han är ung eller bara ser löjligt ung ut. Möjligen både ock?
Folk närmar sig honom som vampyrerna i From Dusk til Dawn och ställer efterforskande frågor. Vars svar sedan debatteras vilt i korridorerna.

Man kan säga att jobbet ligger lite nere för tillfället. Större saker är på gång.
Å andra sidan medför avbrottet per automatik en kraftig nedgång i antalet IT-ärenden.
Mjukstart för spolingen. Hoppas han aldrig fattar vidden av detta – som vid en kortanalys kan tolkas som en mjukstart – snart bryter helvetet lös.
Welcome to Hall of Hell.

måndag 16 november 2009

Game, set match

Dagens klantarsel-pris delas ut till personalchefen som efter rekordkorta fem minuters tal till de anställda hade lyckats snurra upp sig själv i resonemang som lämnade ett ointagligt underläge.
Inte ens Kommunchefens överslätande inlägg tog honom fram till tie-break. Det var liksom 0-30 i egen serve med påföljande dubbelfel.
Kort resumé av matchen:

Kommuninformation i cafeterian. ALLA kommunanställda på plats. Ekonomichefen föredrar budgetläget. Domedagspredikan.
Personalchefen tar över för att meddela hur man tänker lösa personalkostnaderna, och försöker lätta upp stämningen lite:

”Har nån dött eller? Alltså, det gör inget, eller jag menar, det vore ju trist, men det är helt ok om ni inte är på humör. Men. [nervöst fniss] Alltså. [harkling] Hehehe. [Försök till överslätande - slår ut med händerna] Det var ett skämt.
Hur mår ni?”

*dödstyst*

Insikt: Vår personalchef måste stått sist i kön när Gud delade ut hjärnorna.

Rekommenderad strategi inför nästa match: lämna WO direkt. Det sparar åtminstone tid. Även om det inte är riktigt lika kul

tisdag 10 november 2009

Glad i hatten

Jag har under många år, med relativt goda belägg, framhärdat att jag arbetar i en av mellansveriges absolut mest imbecilla kommuner. Idag känns det som om jag fick backa på den punkten.
Det är sannolikt få i vårat avlånga land som har missat inköpet av 60 hattar i Laholm, men det GÅR helt enkelt inte låta bli att kommentera.

På något vis sätter detta avslöjande fingret på den antidarwinism som frodas innanför väggarna i våra kommunhus.
En utredning kring "hur tänkte du nu?" motsvarar sannolikt en avhandling inom rättpsykriatrisk undersökning - dvs en telefonkatalog tjock i times new roman 6 punkter.
Och att försöka nå fram med någorlunda adekvat information som sparbeting kontra korkade inköp relaterat signaler utåt känns som att skjuta lite ovanför målet.
Det är liksom samma sak som att köra derivata för en treåring.

Jag har egentligen bara en kort information att framföra till kommundirektören:
Det är inte hatten som gör skillnaden, utan vad som ryms under hatten*.

Men eftersom just detta* verkar vara det grundläggande problemet så blir de tu, i enlighet med vad kommundirektören själv kommit fram till, en symbios. Ett moment 22 helt enkelt.
Men i kommundirektörens fall, med en relativt måttlig åtgärd.

Mitt tips: exekutionspatrull. Billigt. Snabbt. Effektivt.
Dum, dummare, Laholm.

måndag 9 november 2009

Tillbaka i tryggheten

Föregående veckas hippiestämning avrundades i halvlek. På onsdagen var alla lika desilliusionerade, cyniska och paranioda som vanligt.
Kommunchefen var återigen det suraste man krockat med. Ekonomichefen ruttnar ihop om man UNDERSKRIDER budget (= merarbete om den inte är i balans) och kommunalpolitikerna hemfaller åt sina svepande plattityder när de vill undvika sina tillkortakommanden.
Kort sagt. Ingen jävel säger nej.
Inte ja heller för den delen.
Puh. Höll på att få ett helvete hemma av alla uppåtutfall. Frugan trodde väl att jag körde bortamatch eller något.
Nu är man äntligen tillbaka i kända hjulspår.
Det känns tryggt. Ekorrhjul och helgsexträsk.
Stora frågor som mörk eller ljus slips.
Aldrig svart eller vitt.
Grått.
Som den mus man är.
Störtskönt

onsdag 4 november 2009

Vad var oddsen på det?

Det är verkligen osannolikt hur mycket fienden förenar. Efter föregående veckas konferaaaaaans har alla tjänstemannaträlar stämt in i samma kör; "våga säga nej till chefen".

Och som invald i kören behöver man inte ens ta ton för att räknas med i gänget.
Detta är fantastiskt. Inget backstab. Inga menande blickar. ALLA är en enda BIG HAPPY FAMILY. Vilket direkt innebär att effektiviteten höjs ungefär 40 procentenheter.
Omvänd psykologi?

Det är fanimej OTROLIGT.
Antingen är personalchefen ett geni - i rakt nedstigande led besläktad med Freud - eller också bör han köpa en lott. Omgående.

Jag själv har under den gångna veckan glidit runt på en våg av välbehag.
Som en heroinist efter en sil ungefär.
Småvisslande. Välvilligt jobbsnackande och nästan äckligt glättig vid köksbordet på kvällarna.
Av de förbryllade blickarna när jag kliver över tröskeln till hemmet att döma ger jag det max två veckor till innan jag blir satt under någon form av psykologisk utredning.
Men, å andra sidan. Livet återgår snart till det gamla vanliga.
Lugn. Bara lugn.