* rajraj*

Mr Outlaw hade, likt många andra kommunalanställda, siktet inställt på att bli en full fan på den årliga julfesten. Ja, vaddå? Gratis är gott. Man är ju inte mer än människa? Dessutom är umgänge med merparten av kollegialet att föredra under någon form av mental bedövning.
Såhär i efterhand kan sägas att man ska tacka sin lyckliga stjärna för den lille tjommen iförd vitt på högeraxeln. Han drog i handbromsen tidigt. Så tidigt att en katastrof gick förhindra. För katastrof, det hade det kunnat bli. Mer än vanligt alltså.
Sammanfattningsvis kan sägas att en unisont kåtslag måtte ha drabbat hela kåren, för
t.o.m. lilla gråa sura tanten med knytblus i receptionen efterlämnade snigelspår efter sig. Folk slet och drog i varandra som besatta, och jag räknade till inte mindre sju (udda par – jag vet) människor glömde gå hem innan de gick och lade sig. Gud vet hur många fler det var som stämde av sitt marknadsvärde på köttmarknaden och idkade samkväm i någon sunkig städskrubb.
Tänk att den kommunala samlingslokalen kunde omvandlas till en sådan tryckkokare. Hade man haft känselspröten ute i tid hade man ju tagit med någon form av teknisk anordning för att föreviga eländet.
Bara innehavet av denna film hade inneburit en fallskärm som hade fått Mats Lagerqvist att bli grön av avund.
Men nu: Ingen film. Ingen salongsberusning. På jobbet: ingen som kom ihåg/ville minnas.

1-183 till kommunalarna. Där sprack nollan.
Fan också.

Nya tag

En mycket lokal mutation av efterblivenhet har drabbat kommunen och vidare kanaliserats ner i socialchefen.
Vi kallar den apan (efter serintehörinteförstårinte).
Det är oomtvistligt att gjorde sitt intåg i kommunen någongång under senvåren år 1989 eftersom förfallet väl sammanfaller med rekryteringen av ovan nämnda socialchef.
Idag fick kommunen ånyo ta del av utkomsten av detta vansinnets irrfärder.
För ganska exakt 3 år sedan kom någon – läs socialchefen – på den brillianta idén att anställa en excon/exjunkie som mentor i ett projekt för ungdomar på glid.

Döm av hans förvåning när han häromdagen ställdes till svars för att mentorn hade låtit kidsen porrsurfa och hänga med på fester med mindre nogräknade vuxna.

”Det som var en så bra idé?” Och dessutom i ett projekt understött av EU-medel med lönebidrag för ovan nämnda mentor. En ren vinstaffär helt enkel - på pappret.
Jo, tjena. Det här med LOAs regler om kompetenskrav och lämplighet kändes inte aktuellt att applicera vidrekryteringen – den här gången heller?

Det bästa av allt är att han FORTFARANDE tycker att det ”i grunden var en bra ide´”.
Dessvärre har jag inget mer spektakulärt att rapportera. Tyvärr.
Men det kommer – alldeles säkert. Man befinner ju sig i rätt element för vansinnigheter så det känns mer oundvikligt än förvånansvärt när det inträffar. Be patient.

Sverige vs invandrarna 0-1

Baconfeber. Föredrag av Primärvården i en ”lågsegregerad del av kommunen”. Stort pådrag. Fyra olika tolkar.
Vinsterna av vaccinering proklamerades. Säljpitchen ”gratis” användes i runda slängar åttahundratjugotvå gånger (tappade räkningen strax efter åttahundra).

Ganska spännande att se hur propagandan skiljer sig relaterat de andra kommundelarna.

Ingen säger flaska, trots VC-chefens närmast cirkusliknande försök till reaktioner.
Till slut, efter ca 2 timmar utbrister en skäggig man i främre bänkraden (som skruvat på sig sedan presentationen):

”Vaddå svin? Vi äter inte gris.”'

Det är då man känner att man ställt utom allt tvivel har gjort ett schysst jobb.
Knock-out och home-run i ett. Mot öppet mål.
Det tog fyra timmar till att reda ut efterdyningarna. Det var fanimej rätt åt dem.

Mr Outlaw checkade ut – småflinandes – strax efter grisdebatten körde igång.