Högförräderi och kontraspionage

Dagens kommunala rapport.
När vi inte kan konkurrera med hjälp av väl underbyggda argument så skrämmer vi skiten ur befolkningen med propaganda med undertonen ”detta har vi redan testat – 1927 – och då gick det åt helvete” eller ”det är inte för ALLAS bästa – i sann DEMOKRATISK anda” och exemplifierar med skräckexempel som kommuner nära ruinens brant och relaterar lågmält till SDs senaste valsiffror.

Häromdagen gjorde min kollega sig skyldig till högförräderi (per kommunal defintion):
Två människor möts. Den ena jobbar på en granskande myndighet. Samtal om ditten å datten följer. Samtalet svänger in på kommunen i stort. ”Finns det några organisationsutredningar på gång?” frågar granskande person.
”Ja, svarar granskad kollega ärligt, men jag tror inte den är färdig ännu.”
Granskande person begär ut handlingen.

Idag kom kommunchefen uppspringande; högröd i ansiktet, och lät med barsk stämma förklara för vår förvaltningschef att han skulle se till att hans personal slutade skvallra.
Munkavle?
Vad hände med konstitutionella rättigheter såsom meddelarfrihet? Eller varför inte gammal hederlig uppriktighet? Om man blir tillfrågad?

Hädanefter skall vi enlighet med vår nya presspolicy hänvisa till närmaste chef alternativt svara; ”Vet inte”, eller ”Inga kommentarer”.
Offentligheten vet inga gränser.
För sådana hemligheter måste ju falla in under rikets säkerhet.
Lyft blicken för fan.