Somliga straffar Gud...

med detsamma. Efter år av nollor i sjukkolumnen, har det nu blivit en plump i protokollet.
Jag har kollat noga så att det inte har vuxit ut en knorr därbak. Det har det inte, ännu.
Däremot horn i pannan och jag drar, närmast religiöst, slutsatsen att detta är mitt straff för att jag har tagit bladet från munnen.

Skulle förmodligen fortsatt hålla truten och knyta näven i fickan, gå in på grannens kontor och ondgöra mig på betald arbetstid, för att sedan vända på kappan när föremålet för dagens personangrepp äntrar korridoren.

Fan. Nu är det kört.
Man kommer hitta mig i delar i svarta sopsäckar - nedtryckt i en myr.
IT-avdelningen har garanterat varit inne på min URL och spanat, för att sedan lägga ut Antrax på mitt kontor, på order av kommunledningen.
Tur för mig att de sin vana trogen snålade på personalvården och köpte någon billig skit.

Smider i skrivande stund planer på att snabbt göra mig oumbärlig i någon meningslös utredning så att de omöjligt kan ta kål på mig.
Survival of the greyest.
Hehehe.