Nytt decennie - ny giv

Att 2010 skulle bli det stora svångremsåret (iallafall den första halvan för sedan kommer sannolikt valfläsket) var föga förvånande.
I kölvattnet av alla idiotinköp under de sista skälvande minuterna under december månad för att "balansera" budget kom så SPARBETINGEN.
Ny lapp i den gemensamma cafeterian [även kallad bunkern].

"F.r.o.m 1/1 skall diskmaskinerna inte användas vid lunch.
Personal ombeds att handdiska."

Med en (1) prydligt placerad diskborste och en flaska monsterdrygt diskmedel nedanför.

Förklaring: städet hade inte återanställt en vakans och de splång nya diskmaskinerna drog för mycket el.

Mr Outlaws stilla undran - efter att storögt iakttagit den ringlande kö av [i sammanhanget] högavlönade tjänstemän som väntade på att få diska sin tallrik - "hur tänkte ni där?

* rajraj*

Mr Outlaw hade, likt många andra kommunalanställda, siktet inställt på att bli en full fan på den årliga julfesten. Ja, vaddå? Gratis är gott. Man är ju inte mer än människa? Dessutom är umgänge med merparten av kollegialet att föredra under någon form av mental bedövning.
Såhär i efterhand kan sägas att man ska tacka sin lyckliga stjärna för den lille tjommen iförd vitt på högeraxeln. Han drog i handbromsen tidigt. Så tidigt att en katastrof gick förhindra. För katastrof, det hade det kunnat bli. Mer än vanligt alltså.
Sammanfattningsvis kan sägas att en unisont kåtslag måtte ha drabbat hela kåren, för
t.o.m. lilla gråa sura tanten med knytblus i receptionen efterlämnade snigelspår efter sig. Folk slet och drog i varandra som besatta, och jag räknade till inte mindre sju (udda par – jag vet) människor glömde gå hem innan de gick och lade sig. Gud vet hur många fler det var som stämde av sitt marknadsvärde på köttmarknaden och idkade samkväm i någon sunkig städskrubb.
Tänk att den kommunala samlingslokalen kunde omvandlas till en sådan tryckkokare. Hade man haft känselspröten ute i tid hade man ju tagit med någon form av teknisk anordning för att föreviga eländet.
Bara innehavet av denna film hade inneburit en fallskärm som hade fått Mats Lagerqvist att bli grön av avund.
Men nu: Ingen film. Ingen salongsberusning. På jobbet: ingen som kom ihåg/ville minnas.

1-183 till kommunalarna. Där sprack nollan.
Fan också.

Nya tag

En mycket lokal mutation av efterblivenhet har drabbat kommunen och vidare kanaliserats ner i socialchefen.
Vi kallar den apan (efter serintehörinteförstårinte).
Det är oomtvistligt att gjorde sitt intåg i kommunen någongång under senvåren år 1989 eftersom förfallet väl sammanfaller med rekryteringen av ovan nämnda socialchef.
Idag fick kommunen ånyo ta del av utkomsten av detta vansinnets irrfärder.
För ganska exakt 3 år sedan kom någon – läs socialchefen – på den brillianta idén att anställa en excon/exjunkie som mentor i ett projekt för ungdomar på glid.

Döm av hans förvåning när han häromdagen ställdes till svars för att mentorn hade låtit kidsen porrsurfa och hänga med på fester med mindre nogräknade vuxna.

”Det som var en så bra idé?” Och dessutom i ett projekt understött av EU-medel med lönebidrag för ovan nämnda mentor. En ren vinstaffär helt enkel - på pappret.
Jo, tjena. Det här med LOAs regler om kompetenskrav och lämplighet kändes inte aktuellt att applicera vidrekryteringen – den här gången heller?

Det bästa av allt är att han FORTFARANDE tycker att det ”i grunden var en bra ide´”.
Dessvärre har jag inget mer spektakulärt att rapportera. Tyvärr.
Men det kommer – alldeles säkert. Man befinner ju sig i rätt element för vansinnigheter så det känns mer oundvikligt än förvånansvärt när det inträffar. Be patient.

Sverige vs invandrarna 0-1

Baconfeber. Föredrag av Primärvården i en ”lågsegregerad del av kommunen”. Stort pådrag. Fyra olika tolkar.
Vinsterna av vaccinering proklamerades. Säljpitchen ”gratis” användes i runda slängar åttahundratjugotvå gånger (tappade räkningen strax efter åttahundra).

Ganska spännande att se hur propagandan skiljer sig relaterat de andra kommundelarna.

Ingen säger flaska, trots VC-chefens närmast cirkusliknande försök till reaktioner.
Till slut, efter ca 2 timmar utbrister en skäggig man i främre bänkraden (som skruvat på sig sedan presentationen):

”Vaddå svin? Vi äter inte gris.”'

Det är då man känner att man ställt utom allt tvivel har gjort ett schysst jobb.
Knock-out och home-run i ett. Mot öppet mål.
Det tog fyra timmar till att reda ut efterdyningarna. Det var fanimej rätt åt dem.

Mr Outlaw checkade ut – småflinandes – strax efter grisdebatten körde igång.

Ctrl, Alt, Delete

Idag i korridoren:
”Hallå. Är det någon som vet vad man gör om man får en varning om att det minsta virtuella minnet är för lågt?”
[Virtuell = icke verklig]

I Mr Outlaws huvud: ”Ööööh. Testa livet utanför kommunhuset?”
Bara ett förslag liksom.

Teknikens under

Vi har fått en ny IT-chef. Yep.
Som står i bjärt kontrast till vår föregående (foppatofflor, flottigt hår och konstant med kaksmulor i skägget).
Den här snubben tillhör Staël von Holstein-klanen. Fast i glesbygdstappning då. Kostym. Backslick. Och med en slips vars knut avslöjar att den knöts av hans morsa till hans examensdag 1984 för den är i princip knappnålsstor.

Frågan alla ställer sig just nu är om han är ung eller bara ser löjligt ung ut. Möjligen både ock?
Folk närmar sig honom som vampyrerna i From Dusk til Dawn och ställer efterforskande frågor. Vars svar sedan debatteras vilt i korridorerna.

Man kan säga att jobbet ligger lite nere för tillfället. Större saker är på gång.
Å andra sidan medför avbrottet per automatik en kraftig nedgång i antalet IT-ärenden.
Mjukstart för spolingen. Hoppas han aldrig fattar vidden av detta – som vid en kortanalys kan tolkas som en mjukstart – snart bryter helvetet lös.
Welcome to Hall of Hell.

Game, set match

Dagens klantarsel-pris delas ut till personalchefen som efter rekordkorta fem minuters tal till de anställda hade lyckats snurra upp sig själv i resonemang som lämnade ett ointagligt underläge.
Inte ens Kommunchefens överslätande inlägg tog honom fram till tie-break. Det var liksom 0-30 i egen serve med påföljande dubbelfel.
Kort resumé av matchen:

Kommuninformation i cafeterian. ALLA kommunanställda på plats. Ekonomichefen föredrar budgetläget. Domedagspredikan.
Personalchefen tar över för att meddela hur man tänker lösa personalkostnaderna, och försöker lätta upp stämningen lite:

”Har nån dött eller? Alltså, det gör inget, eller jag menar, det vore ju trist, men det är helt ok om ni inte är på humör. Men. [nervöst fniss] Alltså. [harkling] Hehehe. [Försök till överslätande - slår ut med händerna] Det var ett skämt.
Hur mår ni?”

*dödstyst*

Insikt: Vår personalchef måste stått sist i kön när Gud delade ut hjärnorna.

Rekommenderad strategi inför nästa match: lämna WO direkt. Det sparar åtminstone tid. Även om det inte är riktigt lika kul