Glad i hatten

Jag har under många år, med relativt goda belägg, framhärdat att jag arbetar i en av mellansveriges absolut mest imbecilla kommuner. Idag känns det som om jag fick backa på den punkten.
Det är sannolikt få i vårat avlånga land som har missat inköpet av 60 hattar i Laholm, men det GÅR helt enkelt inte låta bli att kommentera.

På något vis sätter detta avslöjande fingret på den antidarwinism som frodas innanför väggarna i våra kommunhus.
En utredning kring "hur tänkte du nu?" motsvarar sannolikt en avhandling inom rättpsykriatrisk undersökning - dvs en telefonkatalog tjock i times new roman 6 punkter.
Och att försöka nå fram med någorlunda adekvat information som sparbeting kontra korkade inköp relaterat signaler utåt känns som att skjuta lite ovanför målet.
Det är liksom samma sak som att köra derivata för en treåring.

Jag har egentligen bara en kort information att framföra till kommundirektören:
Det är inte hatten som gör skillnaden, utan vad som ryms under hatten*.

Men eftersom just detta* verkar vara det grundläggande problemet så blir de tu, i enlighet med vad kommundirektören själv kommit fram till, en symbios. Ett moment 22 helt enkelt.
Men i kommundirektörens fall, med en relativt måttlig åtgärd.

Mitt tips: exekutionspatrull. Billigt. Snabbt. Effektivt.
Dum, dummare, Laholm.